Till sommaren rycker de första värnpliktiga in till grundutbildning i Försvarsmakten. De kommer att genomgå en 4 – 11 månader lång grundutbildning som genomförs vid i princip samtliga regementen, flottiljer, och skolor. I praktiken är värnplikten till största delen en mönstringsplikt, där ungdomar kallas till antagningsprövning/mönstring för att därefter erbjudas en militär grundutbildning inom Försvarsmakten. I första hand är det frivillighet som gäller, men alla som inte aktivt tackar nej och bedöms besitta rätt egenskaper för att klara av utbildningen samt efterföljande tjänstgöring inom Försvarsmakten kommer att kallas in i mån av utbildningsplatser. Parallellt med detta kommer man även kunna söka sig frivilligt till att genomföra grundutbildning, så organisationen kommer att bestå av såväl värnpliktiga som frivilliga. Tanken med detta system är att de värnpliktiga ska komplettera och fylla upp de delar av krigsorganisationen som de frivilliga leden inte lyckas fylla upp.
Efter fullgjord utbildning kommer såväl värnpliktiga som frivilliga ges möjligheten att söka en anställning (som GSS/K eller/T[1]) i Försvarsmakten och de konkurrerar på samma villkor. Plikten innebär nu att samtliga som fullgör utbildningen kommer att krigsplaceras antingen vid ett krigsförband eller i reserven och finnas tillgängliga för repetitionsutbildningar och vid mobilisering (s.k. GSS/P[2]). Den innebär även att rekryter som påbörjat utbildningen nu inte kan lämna annat än av riktigt goda skäl (tidigare kunde rekryter avbryta pågående utbildning närhelst de kände för det). Slutligen ger även plikten lagstöd för Försvarsmakten att få in sin krigsplacerade personal till övningar. Detta har utnyttjats vid ett antal tillfällen där värnpliktiga inte dykt upp till repetitionsutbildningar (sydostran.se[3], 19/4 2017), varav minst en dömts till fängelse (Corren[4]).
Sedan Försvarsmakten gick över till ett yrkesförsvar och frivillighet har det funnits särskilda grundutbildningar mot Hemvärnet, där rekryten efter fullgjord utbildning krigsplaceras i ett Hemvärnsförband och erbjuds avtal som HAGS[5]. I dagens system är grundutbildningen mot Hemvärnet den kortaste i Försvarsmakten, och är mellan 4-7 månader (för att bli K- eller T-anställd krävs minst 9 månader). Det som sticker ut är att även värnpliktiga kommer att placeras i en 4 månaders utbildning (det vill säga motsvarande HAGS), som bevakningssoldater. Frågan blir dock vad som händer med dessa efteråt, då deltagande i Hemvärnet är enligt lag frivilligt. §3 Hemvärnsförordningen (1997:146) säger klart och tydligt i att ”Deltagande i Hemvärnet är frivilligt.” (Lagen.nu[6]). Detta får då konsekvensen att det under plikt kommer att grundutbildas soldater och gruppchefer, men utan garantier för att dessa kommer kunna nyttjas i Hemvärnet. Samtidigt har dessa individer en för kort utbildningstid för att få söka anställning som GSS/K eller T.
Detta leder då till en diskussion om vad tanken bakom detta kan vara. Här kommer jag att presentera några rimliga anledningar till vad syftet med detta kan vara. Observera att detta alltså inte är mina personliga åsikter eller uppfattningar kring hur det bör vara, utan bara reflektioner kring varför värnpliktiga kan komma att utbildas motsvarande HAGS.
Upprättande av lokalförsvarsförband
Försvarsmakten pliktar in dessa mot att göra sin grundutbildning mot Hemvärnet i syfte att bygga upp en personalreserv för framtida expandering av Försvarsmakten. Det är exempelvis inte otänkbart att det planeras att sätta upp särskilda lokalförsvarsförband, som vid mobilisering fyller samma funktion som Hemvärnets bevakningskompanier; troligtvis med mindre utbildningstid per år samt vissa materiella skillnader. Då Hemvärnets insatskompanier ska kunna verka autonomt och verka över hela landet (Handbok Hemvärn, 2016:21[7]) kan det även finnas behov av att kunna förstärka upp vissa platser med lokalförsvarsförband i syfte att överta insatskompaniernas bevakningsobjekt alternativt komplettera de kvarvarande bevakningskompanierna och öka deras uthållighet samt möjliggöra avlösning. Användandet av specialförband i rysk doktrin gör att behovet av lätta förband för bevakning av skyddsobjekt och vital infrastruktur ökar, så lokalförsvarsförband skulle absolut fylla en funktion i den krigsorganisation som nu byggs upp. Förespråkaren måste dock ha i åtanke att uppbyggandet av sådana förband skulle kräva resurser i form av utbildnings- och övningstid (vilket i sig kräver personal i form av instruktörer och övningsledning, övningsområden, infrastruktur, pengar, och logistik, med mera), materiel, förråd, personal, etc. Detta innebär att dessa resurser då inte kommer kunna nyttjas av övriga delar av den redan nu ansträngda Försvarsmakten, vilket försvårar produktionen av andra förband, förutsatt att inte särskilda medel för detta avdelas. En annan lösning är att dessa lokalförsvarsförband endast existerar på papperet och tilldelas materiel allteftersom överskott uppstår i organisationen. Att under en period av 4 – 7 månader utbilda personal och sedan krigsplacera dem i dessa förband – utan att kontinuerligt underhålla dem genom övning och utbildning – kommer inte skapa krigsdugliga förband.
Att bygga lokalförsvarskompanier och -bataljoner kommer dock – särskilt i ett kortsiktigt skede – bli svårt då de befattningar som kommer utbildas inom perioden 4-7 månader är bevaknings-/skyttesoldater, gruppchefer, stridssjukvårdare, fordonsförare samt kockar. Utöver kockarna så är detta tillräckligt för att sätta upp enheter av max plutons storlek. Om nu tanken är att krigsplacera de som ej frivilligt söker sig till Hemvärnet efter fullgjord grundutbildning i någon form av lokalförsvarsförband får man hoppas att fler befattningar tillkommer. Hur dessa plutoner ska ledas blir också en intressant frågeställning, då Försvarsmakten knappast kommer spendera resurser på att utbilda befäl för att sedan krigsplacera dessa i lokalförsvarsförband som knappt övas, och det är nog få individer som skulle tänka sig att genomgå en befälsutbildning för att sedan placeras i förband som knappt nyttjas. Även om dessa befäl utbildas genom Hemvärnets existerande utbildningsorganisation – med kurser på Hemvärnets stridsskola – så handlar det fortfarande om resurser från myndigheten och tid för individen som ska investeras. En möjlig lösning är att sätta upp lokalförsvarsplutoner och sedan låta dessa ingå i redan existerande hemvärnskompanier och –bataljoner vid mobilisering.
Värnpliktiga hemvärnssoldater
Det kan även vara så att man från Försvarsmaktens håll verkar förberedande för ett eventuellt politiskt beslut om att möjliggöra att placera folk i Hemvärnets krigsorganisation under plikt. På så sätt kan man fylla upp vakanser i Hemvärnets krigsförband och säkerställa att förbanden har den personella kvantitet som de ska ha vid mobiliseringen. Hur och hur ofta dessa värnpliktiga hemvärnssoldater kommer att repetitionsutbildas blir en fråga att lösa, då värnpliktiga hemvärnssoldater knappast kan förväntas genomföra Hemvärnets minimikrav på 4-dygns övningstid per år. Då kommer det troligare att handla om större övningar med några års mellanrum i tid. Förvisso en bra metod för att stärka upp hemvärnsförbandens numerär vid mobilisering, men kommer inte bidraga till att öka hemvärnsförbandens förmåga nämnvärt, då förstärkningarna kommer sakna den sammanhållning, förbandsanda, och samövning som ett hemvärnsförband i vanliga fall har. Här bör det även anmärkas att Hemvärnets huvudsakliga personalbrister idag gäller specialister, exempelvis stabspersonal och fältkockar, och inte skyttesoldater.
Hemvärnsreserv
Det kan även handla om att man avser bygga upp en hemvärnsreserv för att kunna placera under de s.k. depåförbandens försorg vid mobilisering, i syfte att efter en viss tid av kompletterings- och repetitionsutbildning kunna täcka upp förluster och vakanser vid hemvärnsförbanden. Dessa reserver skulle även kunna nyttjas för att täcka upp förluster vid de ”reguljära” krigsförbanden, även om en längre period av repetitions- och kompletteringsutbildning skulle krävas för att göra dem användbara. Det skulle dock gå snabbare än att utbilda reserver helt från grunden.
Politiska skäl
Det kan även vara så enkelt att Försvarsmakten avser leva upp till de politiska kraven under 2018 och 2019 utbilda minst 4000 per år, och öka denna siffra till 5000 från 2020 (Regeringen, 2/11 2017[8]). Detta skulle vara ett enkelt sätt att öka krigsorganisationens personalvolym på papperet, och fungera som politisk signal att man bygger upp det militära försvaret. Utländsk underrättelsetjänst kommer troligtvis inte låta sig luras, men det ser bra ut i papperen.
Inget av de här ovan ska se som definitiva svar, utan istället som fria spekulationer. Det kan vara så att samtliga alternativen stämmer, men det kan också vara så att inget av dem stämmer. Försvarsmakten kan ha helt andra skäl till en fyra månaders grundutbildning än vad jag här har spekulerat i.
Allt gott!
//Victor
[1] GSS står för Gruppchefer, soldater, och sjömän. K innebär kontinuerligt tjänstgörande; det vill säga heltidsanställda. T innebär tidvis tjänstgörande; det vill säga deltidsanställda.
[2] P innebär pliktpersonal.
[3]http://www.sydostran.se/ronneby/kallades-till-repmote-dok-aldrig-upp/
[4]https://login.ntm.eu/pren/default.aspx?sn=OC&meter=false&action=completerequest&redirect=http%3A%2F%2Fmobil.corren.se%2Fnyheter%2Flinkoping%2Fstruntade-i-repmote-far-fangelse-om4832833.aspx&callback=http%3A%2F%2Fmobil.corren.se%2Finc%2Feprencallback.aspx
[5] Hemvärnsavtal för gruppchefer och soldater.
[7]https://hemvarnet.se/UserFiles/Centrala/Rikshv/Handbok_Hemv%C3%A4rn_2016.pdf
[8]http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/11/regeringen-ger-forsvarsmakten-i-uppdrag-att-lamna-forslag-om-utokning-av-utbildningen-av-antalet-totalforsvarspliktiga/
Victorianska tankar 
Hej
Ang lokalförsvarsförband som jag har börjat intressera mig för mest , så tycker jag att en del av den kunde varit direkt underställd HV och en del krigsplacerad personal.
Och jag tror inte det skulle vara ett problem att lösa det i kommuner som min egen då HV inte finns tillgängligt utan bara i Malmö. Vi har ändå Sveriges 3-4 djupaste hamn och är väldigt viktigt i militär strategiskt perspektiv.
Många ”lokalpatrioter” drar sig för att söka till HV för att det inte längre e koncentrerat till deras hem kommun , med ett tillvisdel frivilligt lokalförsvar hade det varit enkelt i min mening att fylla upp , och jag vet att det finns kompetens.
Bra skrivit i övrigt 👍🏼
GillaGilla
Hej!
Jag ser absolut att lokalförsvarsförbanden skulle fylla en funktion i Försvarsmakten; problemet blir som sagt att det kräver resurser och för att göra förband som är slagkraftiga krävs det tillräcklig materiel, övning, och personal. Jag tror lokalförsvarsförbanden kommer att återtagas efter 2020, men de kommer inte att prioriteras över reguljära förband. De bör dock inte heller ges uppgifter som överstiger skydda/bevaka nyckelinfrastruktur och -objekt. Åtminstone inte inledningsvis; med tiden kan de komma att byggas ut allteftersom de övriga bitarna faller på plats.
GillaGilla